Fartyget Norröna lägger till i Seydisfjördur på östra Island. Efter några timmars körning når jag sjön Myvatn i norr.

Vägen slingrar sig genom det storslagna landskapet. Över höga bergspass och genom djupa dalar. Ringvägen nr 1 är för det mesta av god standard, men många av broarna är enfiliga. Det kräver stor uppmärksamhet på mötande trafik.

Jag lämnar här Ringvägen och beger mig norrut mot Västfjordarna. Ett område som är stort och svårtillgängligt, då vägen vintertid ofta är oframkomlig. Ungefär 30 mil har jag framför mig till Isafjördur på vägen som slingrar sig igenom 6 djupa fjordar, flera bergspass och delvis grusväg.

Inte alltid var himlen blå. Vid flera bergspassager var vägen täckt av tung blötsnö. Här gällde det att hålla högre fart än man egentligen vågar för att komma uppför backarna. Bilen tappade grepp vid gaspådrag och styrde mest i gamla hjulspår. Lite otäckt.

Bensin på Island är dyrt. Jag räknade ut att blyfri 95 kostade åtminstone 19 kr per liter. Men det fick gå på nöjeskontot. Här tankar jag fullt på N1 i Isafjördur.

Från Isafjördur västerut går vägen genom en spännande trevägstunnel. Två av tre sträckor är dessutom enfiliga. I bakgrunden syns skidliftar till en skidanläggning.

Det är inte svårt att hitta vackra platser att stanna och dricka sitt medhavda kaffe på. Helt ensam i storslagen natur är skönt för själen. Bilden tog jag med stativ och självutlösare.

Efter en strapatsfylld resa via Västfjordarna, med körning i ömsom sol, ömsom snöstorm, över höga berg och genom vackra dalgångar når jag Reykjavik på kvällen den tredje dagen på Island efter att ha avverkat 180 mil. Konstverket Solfärd står intill konserthuset Harpa.

Att köra bil i Reykjavik är som att köra i vilken storstad som helst. Staden omgärdas av flera fyr- och sexfiliga trafikleder som denna. Vägen på bilden är när man kommer in mot Reykjavik söderifrån och det kurviga taket till vänster är Smaralind Shoppingcenter.

Efter tre dagar i Reykjavik förflyttar jag mig österut till Selfoss. Man passerar Hellisheidi som är en högfjällsväg. Här kan det blåsa rejält, och vägen kan ibland vara stängd. Gränsfall var det väl den dagen jag passerade. Blötsnö som blåste horisontalt och gjorde att alla rutor på höger sida av bilen blev täckta av snö och omöjliga att se ut genom. Det gällde att hålla i ratten.

Att gå en skogspromenad på Island är inte så vanligt. Men det finns faktiskt små skogar här och där. Ofta är skogarna planterade barrträd och de hålls efter ordentligt. Iallafall var det en sällsam upplevelse i det annars så trädlösa landskapet.

Jag tar mig längs sydkusten i ett konstans regnväder och kommer fram till östra Islands karga fjordar framåt kvällen. Jag tillbringar sista natten på ett Hostel och dagen efter kör jag den sista sträckan mot Seydisfjördur.

På de flesta bensinstationer finns gratis möjlighet att tvätta sin bil. Tvätten är inte så high-tech, utan högst manuell. Man öppnar en vattenkran och börjar tvätta helt enkelt. Skönt att bli av med all smuts efter att ha kört runt hela Island.

Åter I Seydisfjördur inväntar jag kvällen då det är dags att köra ombord på Norröna som ligger där i hamnen. Jag summerar 315 mil i ett fantastiskt land. Det kommer inte att dröja 15 år igen tills nästa gång jag kommer hit med egen bil.