Island / Färöarna -03
Den mest makalösa av alla resor jag gjort, och den som folk ännu talar om är när jag och min kompis Petter åkte till Island och tog med 145an på båten. Detta är en av de mest fantastiska resor jag gjort, och planer finns på att göra om resan inom snar framtid. Precis som när vi tio år senare åkte till Färöarna, åkte vi med fartyget Norröna. Men nu gick rutten annorlunda och vi hade bokat tur / returbiljett från Bergen i Norge. Det innebar 70 mils körning innan vi kom till båten. På Island var vi i en vecka, och på hemvägen var vi på Färöarna i 3 dagar. Totalt under dessa 15 dagar körde vi 440 mil. De flesta av dessa bilder är scannade diabilder, vilket ger ett härligt gammaldags ljus.
Första resdagens eftermiddagslunch görs på primuskök uppe på Hardangervidda. Någon timma senare stannar vi för övernattning. Vi kör väg 7 till Voss och sedan E16 till Bergen.
Tillagning av Felix Köttbullar på Hardangervidda.
Vi är ombord på Norröna och lämnar Bergen bakom oss. Nu börjar äventyret. Mitt i natten angör vi Lerwick på Shetlandsöarna under en timma.
Dagen efter anlöper vi Torshavn på Färöarna under tre timmar. Vi får möjlighet att lämna fartyget för en promenad i Torshavn.
Spänningen är stor då vi strax rullar ut på Isländsk mark. Vi ankommer till Seydisfjördur på östra Island.
Från Seydisfjördur ger vi oss iväg inåt landet till Egilstadir. Här går ringvägen runt Island, nämligen väg nr 1. Så här såg den ut när asfalten tog slut en dryg mil söder om Egilstadir.
Vi passerar vackra vildmarker på vår väg söderut. Ca 15 mil innan vi nådde asfalten igen.
Vi har nått sydkusten och vägen övegick till asfalt.
Häpnadsväckande landskap!
På de flesta bensinstationer fanns möjlighet till att tvätta bilen helt gratis. 3-4 spolplatser med högtryck och borste. Nödvändigt efter många mil på leriga grusvägar.
Första nattens övernattningsställe i Höfn. På parkeringen en svensk, en belgisk, en fransk och en norsk bil. Den svenska är snyggast.
Andra dagen på Island hade vi stor tur med vädret som var mycket fint. Ringvägen nr 1 håller här en högre standard.
Lunchrast i Skaftafell Nationalpark.
Söder om Vatnajökull har man byggt vägen med dessa metallbroar. Enfiliga med mötesplatser. Anledningen är att vägen annars riskerar att spolas bort vid de årliga smältvattenfloderna från Vatnajökull.
Vik i Myrdal. Här bodde vi andra natten. Vi hade provat att ge oss in i inlandet på en väg till Landmannalaugar, men vi fick vända. Vägar med nummer som börjar på F är inget för vanliga bilar. Där krävs 4WD och hög markfrigång.
I Reykjavik står Leif Eriksson. Mannen som upptäckte Amerika. Under honom står jag. Mannen som upptäckte Island!
Färden går vidare via Snaefellsnes och senare på väg 1 mot Akureyri. Island, så makalöst vackert!
Ibland är vägarna lite extra blöta. Längst ut på Snaefellsnes gav vi oss ut på en tur ut till fyren längst ut på udden.
Akureyri, Island näst största stad ligger på nordkusten.
Namarskard, en märklig plats där jordskorpan är mycket tunn. Marken är så varm att det är livsfarligt att gå utanför de uppmärkta gånglederna.
Vi stannar för lite matlagning medelst primuskök igen. Trafiken på huvudvägen är låg och under den timma vi rastar här passerar knappt en enda bil.
Vårat äventyr på Island är slut för den här gången, men jag vill åka tillbaka!
På hemvägen från Island stannade vi på Färöarna i 3 dagar. Dessa ägnade vi åt att utforska de flesta vägar på de tre största öarna. Här stannar vi för lite fikarast. I bakgrunden samhället Eidi på ön Eysturoy. Vi hann med att köra 50 mil här.